Det kunde vart bättre
Hade verkligen fullt upp igår så hann inte skriva. Orkade inte heller. Först så vart det Zumba. Herre jävlar vad det va kul. Har träningsvärk i hela magen och höfterna. Sen efter det åkte vi till brunnsbo och hade uppvisning/tävling. Det va rätt kul men lite flummigt. Sprang småbarn överallt efter dom hade tävlat så blev smått förbannad. Men tävlingen gick bra och kom på första plats :) Dock sparkade jag en motståndare i huvudet. Haha. Men min fot blev helt sabbad. Så fick åka in till ortoped akuten men hon i kassen sa att det va bättre att vi kom idag istället då det va mer bemanning och mindre folk. Min fot är helt svullen och kan inte stödja nåt på det. Hon som kolla snabbt på det sa att det kan vara en spricka. KUL! Får väl se. Min hand fick även smällar så har ont i den. Sen knäskada sedan innan. Ja... Det kostar att ligga på topp. Min syster kom igår också :) Käka godis och gjorde uppsättning och titta på Sex and the city. Mys.
Snart åker mamma till mormor så då ska jag dunka musik på högsta. Va skit glad igår till man får höra att man gjort fel. Ändå försöker jag och gör mitt bästa.
Förklaring; Under ett år har jag haft världens underbaraste pojkvän som har förändrat mitt liv totalt. Han har hjälpt mig med allt och alltid funnits där. Har aldrig varit så lycklig och mått så bra. Men vi har gått igenom väldigt mycket som har varit otroligt påfrestande för vårat förhållande. Men vi har klarat det. Men i slutändan blev det för mycket så han ville att jag typ skulle "slå mig till ro" och massa sånt och att vi ska göra ett andra försök. Under en och en halv månad har jag verkligen hittat tillbaka till mig själv och mår skit bra. Har verkligen hittat tillbaka till mig själv. Men nu går jag bara och väntar på att vi ska försöka och väntan gör mig frustrerad och bryter ner mig. Det enda jag får höra när vi pratar är va dig själv, tjata inte, du gör fel etc... Det är inte så lätt att försöka när man inte får någon respons. Att bara gå runt att vänta. Pratar inget och träffas inget. Det gör ju saken ännu bättre. Jag är rädd att han ska bli kär i någon annan. Att vi inte kommer försöka igen. Att det bara är ord. Men jag litar på honom. För han är den enda som alltid varit ärlig mot mig. Så varför skulle han ljuga nu. Älskar honom nåt så otroligt mycket men ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Blir så frustrerad...
