Livet är oförutsägbart

Sitter i soffan med min rosa velour mjukisbyxor, jamaica tröja och snörvlar. Sexigt.
Kan inte tänka på annat än honom. Asså, jag känner mig så tom. Ensam och övergiven. Har aldrig älskat nån såhär. Aldrig någonsin. Han är borta. Fast ändå här. I mina tankar, i mitt hjärta. Vill bara ha tillbaks han. Önskar att jag hade gjort saker annorlunda. Han är mitt allt. Jag bara väntar. I slutändan är det värt väntan. För då får jag vara i hans famn igen. Kyssa hans läppar och veta att han bara är min. Men att inte veta när, var eller hur. Men för honom gör jag det. För den/det man älskar kämpar man för. Även om det inte alltid är lätt. Kan bara tänka på våra minnen. Första gången vi pratade, när vi titta på Borat och tåflörtade, när vi satt ute och prata hela kvällar. Alla underbara minnen. Vill bara skapa fler. Sanningen är, utan honom skulle jag aldrig orkat det jag gått igenom detta året. Har varit helt kaos. Men han har torkat mina tårar och sagt att allt kommer lösa sig. Det har det gjort också. Han fick mig att hålla hoppet kvar. Så fort det var nåt va han vid min sida. Stötta mig. Sa att han älska mig. Han är verkligen det bästa som har hänt mig. Han är mitt liv, min kärlek och bästa vän. Utan honom skulle jag aldrig hittat hem. Vill bara att han ska säga att han älskar mig. Somna brevid han när han ligger bakom mig och håller om mig pussar mig på halsen, säger godnatt och känna hans andedräkt i nacken. Vakna brevid mig. Se hur söt han är när han sover och den underbara pussen på morgonen och lägga huvudet på hans bröst och bli omhållen.  I efterhand så har jag tagit han förgiven. Det är det värsta man kan göra. Alltid förväntat mig att han ska vara där. Borde egentligen tänkt att imorn kan jag förlora honom. Jag ska göra mitt allt för att han ska älska mig i slutet av dagen. Har börjat tänka om. Vet exakt vad jag ska ändra på. Bara han säger att jag ska bli hans igen. Jag längtar. Ska slå honom med häpnad. Allt kommer förändras. Under 2 månader har jag haft tid att tänka. Allt ska bli en saga igen. Även om jag har dåligt tålamod så är han värd det. Han är värd allt. Det bästa. Jag älskar honom som ingen någonsin kommer kunna älska honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0