EewelinaElfrideStjernberg

Har en miljon olika tankar i mitt huvud just nu. Så mycket jag vill få ut men jag vet inte hur. Allt har blivit en röra igen. Allt är tillbaka som det en gång var. Fast denna gången orkar jag inte ta mig ur det. Inte igen. Vad spelar det för roll nu? Har inget eller någon att kämpa för. Ingen som bryr sig ändå. Ingen som förstår det jag går igenom. Känner mig tom på något sätt. Men jag orkar inte engagera mig i saker längre. Vad är meningen med att göra saker då folk ändå inte ser. Eller bryr sig. Då kan man lika gärna behålla allt för sig själv. Så som jag alltid har gjort. Man vinner inget på att sitta och prata med någon som inte fattar. Jag har alltid hållt saker inom mig. Tänker fortsätta med det också. För när man väl har visat sig ute på fältet så blir man en levande måltavla för alla. Tänker inte öppna mig för någon. Tänker inte bli krossad igen. Vill inte bli lämnad och övergiven mer. Vill inte ge mig ut och få mitt hjärta krossat. Mina ord när jag säger föralltid är sanning. Säger inte sådant utan att mena det. Är tillbaka till den jag var. Den tjejen som försvara sig mot allt. Den som inte låter någon komma för nära på. Man kommer mycket längre utan att folk ska vara på en om ens liv. Mitt liv är MITT liv. Det ska resten skita i. Det är nästan en lättnad att sluta vara någon jag inte är. Är inte en sån där tjej som är puttinutti. Jag är känslokall och nochalant jävla svin. Nu är jag mig själv igen. Tänker inte gå tillbaka till den jag var under 1 år. Jag är ingen mjukis. Är en person med mycket hat och ilska. Är en jävla fitta som inte bryr mig om annat än min familj och dom närmsta. Sen allt annat kan dra åt helvete. Ska inte ändra mig för någon mer. För det hjälpte ju ändå inte.